Bl Växtindex

Blå palmetto eller nålpalm (Rhapidophyllum hystrix) är en liten buskpalm från sydöstra USA. Blå palmetto anses vara världens härdigaste palm. Att palmen även kallas nålpalm beror på de upp till 10 cm långa sylvassa taggarna som finns på de små stammarna. ...Wikipedia "Blå palmetto"

Blåbär (Vaccinium myrtillus) är en låg buske som växer vild i Sverige. Amerikanskt blåbär (Vaccinium corymbosum) är en annan art inom släktet skogsbär som är en mera högväxande, odlad variant, införd från Amerika. ...Wikipedia "Blåbär"

Blåbärskaktus (Myrtillocactus geometrizans) är en suckulent växt inom släktet Myrtillocactus och familjen kaktusar. Blåbärskaktusar är storväxta kaktusar och rikt grenade. De påminner på många sätt om de upprättväxande Cereus. De blir däremot sällan högre än 4,5 meter och diametern kan bli cirka 10 centimeter. De har tydliga åsar, men inte så skarpt markerade som hos Cereus. Alla har en klart blågrön färg på stammen och hos vissa arter är den blådaggig. I regel är åsarna fem till sex i antalet och areolerna sitter i normala fall med ett mellanrum på 2-2,5 centimeter, beroende på art. Hos blåbärskatusen sitter de ganska långt ifrån varandra. De radiära taggarna är fem till åtta stycken och kraftiga, längden är mindre än 1,3 centimeter. De sitter spridda och är bruna eller svarta. Den enda centraltaggen är tom kraftigare än radiärerna och står rakt ut från plantan. Den kan bli 2,5 centimeter lång och har samma färg som de radiära taggarna. Blommorna kommer ofta i klasar från areolerna på den övre delen av stammarna. Hos stora plantor är blommorna ganska små, sällan mer än 2,5 centimeter långa. De är trattformade och slår ut helt under natten och doftar mycket. Blommorna är vita, ibland med en rosa anstrykning. Frukterna är små, nästan klotformade och blå då de är mogna. ...Wikipedia "Blåbärskaktus"

Bladvass, vass eller rörvass (Phragmites australis) är en art i växtfamiljen gräs. Denna art anses ofta vara den enda i släktet vass (Phragmites). ...Wikipedia "Bladvass"

Blåeld (Echium vulgare) är en blå blomma. ...Wikipedia "Blåeld"

Blåhallon (Rubus caesius L.), kallade salmbär på Gotland, är en halvbuske besläktad med björnbär, med bär som påminner om hallon fast mattblå till färgen. Bären mognar i augusti. Busken liknar hallon, men blåhallons taggar är svagare och borstlika och bladen är trefingrade. ...Wikipedia "Blåhallon"

Blåklint (Centaurea cyanus, L.) är Östergötlands landskapsblomma och Folkpartiets partisymbol. ...Wikipedia "Blåklint"

Blankstarr (Carex otrubae) är en flerårig gräslik växt inom släktet starrar och familjen halvgräs. Blankstarr är ett tättuvat halvgräs, med blekbruna basala slidor som är svagt upprispade. Dess blågrönaktiga bladen blir från fyra till tio mm breda och snärp som är längre än brett. Blankstarrens trekantiga strån är vassa med plana sidor. Dess gulgröna axsamling är cylindrisk och rätt smal. Axens stödblad blir en till fem cm långa och bladlika. De blekt gulbruna till rödbruna axfjällen blir fyra till fem mm. Fruktgömmen blir från fem till sex mm, är glänsande grönbruna till mörkbruna och har tydliga nerver på båda sidor. Fruktgömmets näbb är lika grunt kluven på båda sidor och något sträv. Cellerna på fruktämnets yta är rektangulära. Blankstarr blir från 30 till 75 cm hög och blommar från juni till juli. ...Wikipedia "Blankstarr"

Blåregn (Wisteria sinensis) är en kraftigväxande klättrande buske med oftast blåvioletta blommor i 15-20 centimeter långa klasar. Den är frostkänslig och kan i Sverige endast odlas i de sydligaste klimatzonerna. Även där bör blåregnet täckas över på vintern, exempelvis med granris. Jorden ska inte ha pH-värde över 7. ...Wikipedia "Blåregn"

Blåsippa (Hepatica nobilis, tidigare Anemone hepatica), eller "blåviringen", finns i södra och mellersta Skandinavien och i södra Finland. Den växer på torr skogsmark, mest i lövskogar och granblandskogar. På dessa växplatser visar sig inga blommor så tidigt på våren som blåsippan. Redan under snösmältningen börjar den öppna sina varmt mörkblå (någon gång violettröda, sällan vita) kalkar. ...Wikipedia "Blåsippa"

Blåsstarr (Carex vesicaria) är en av ett fåtal Carex-arter i den svenska floran som är av sådan höjd och bladrikedom, att de bildar en vasslik vegetation i vattendragen. Av dessa är blåsstarren och flaskstarren nära besläktade och igenkänns på 2 eller flera hanax samt i allmänhet gulaktiga fruktgömmen. De når en höjd av 0,5-1 m och är allmänna över hela Norden på stränder, i diken och dammar med mera, även i de lägre fjälltrakterna. Bladen av dessa storväxta arter är sega med mjuka och användes förr i norra Skandinavien som hö till att med ett norskt uttryck "sena" eller fylla lappskorna (pjäxorna, komagerna) omkring foten, vilket ger värme om vintern och svalka om sommaren. Därav kallas dessa arter även "skostarr" och "skogräs" (på norskt språk "senegras"). ...Wikipedia "Blåsstarr"

Blåsugan (Ajuga pyramidalis) har en underlig form. Stjälkens alla ledstycken är förkortade; alla de nedersta bladen (de egentliga örtbladen eller näringsbladen) bildar därigenom en rosett, vars blad ligger tryckta mot marken, och även de övre bladen, som ombildats till "högblad", sitter så tätt, att hela den blombärande delen liknar en smal, fyrsidig pyramid. Om bladrosetten frånräknas, har alltså hela plantan sin motsvarighet i översta delen, toppen eller "axet", hos Prunella, Stachys med flera. En annan och väsentligare avvikelse från labiaternas vardagstyp består däri, att blomkronan saknar överläpp. De skydd, som ståndarna därigenom förlorar (se till exempel deras plats under "sufletten" hos Lamium), erhåller de i stället av det närmast över varje enskild blomma sittande högbladet. ...Wikipedia "Blåsuga"

Blåtåtel (Molinia caerulea) avviker i åtskilliga avseenden från andra gräs. Stråbasen är knölformigt förtjockad. Stråets fåtaliga blad (och slidor) sitta alla vid dess bas, och långt nere ses en ensam ledknut, men för övrigt är strået i hela sin längd utan ledknutar och blad. Vippan är alltid mycket smal och oftasts av mörkviolett färg; till och med ståndarknappar och märken är nästan svartvioletta; tomfjällen blir dock ibland slutligen brunröda, och blomfjällens bas är vitgrön. Småaxen är vanligen 3-blommiga, men den översta blomman är steril och förkrympt, antingen knapplik eller mera långsträckt fjällik. ...Wikipedia "Blåtåtel"

Blodfingerört (Potentilla atrosanguinea) är en art i familjen rosväxter. ...Wikipedia "Blodfingerört"

shortopedia , this is it!

Blodnäva (Geranium sanguineum) är en perenn näveväxt. ...Wikipedia "Blodnäva"

Blodrot (Potentilla erecta) är en art i familjen rosväxter. ...Wikipedia "Blodrot"

Blodtopp (Sanguisorba officinalis) är en ganska sällsynt växt i Skandinavien, i Sverige ursprungligt vild endast på Gotland, där den finns på ängar på öns östra del, i Norge däremot mera utbredd, nämligen på flera ställen vid kusten runt landets sydligaste del upp till Hardangerfjorden. Blodtopp var förr i tiden en medicinalväxt ("officinalis") och kallades även "pimpinell", "pimpernell" eller "bibernell", på apotekslatin "Pimpinella italica". ...Wikipedia "Blodtopp"

Blomkål (Brassica oleracea var. botrytis) ...Wikipedia "Blomkål"

Blomvass (Butomus umbellatus) är en av våra präktigast blommande monokotyledoner, som på meterhög stängel bär en rik flock av stora, liljeformade blommor. Blomhyllets blad bildar en färgad (kronlik) kalk med föga olikhet mellan de yttre och inre bladen. Ståndarna är 9, sex i en yttre, tre i en inre krets, av vilka de yttre först blomma. Knapparna undergår en stor formförändring då de öppnar sig. Slutligen har blomman 6 nästan fria pistiller, som mellan sina fruktämnen har honungsgömmena Blomman är således tvåkönad. Frukten utgörs av 6 mångfröiga fröhus (erinrande om vissa ranunkulaceer, t.ex. Caltha och Aquilegia). Bladen sitter i två rader vid stängelbasen, och har jämnbred, upprätstående, svagt vriden skiva, s.k. skruvblad. Genom denna bladform böjs bladet lite eller inte alls av blåsten, utan tvingas till ett slags borr- eller drillrörelser eller vridningar kring sin längdaxel. (Jfr smalkaveldun). ...Wikipedia "Blomvass"

This article is licensed under the GNU Free Documentation License.
It uses material from the Wikipedia . Direct links to the original articles are in the text.
If you use exact copy or modified of this article you should preserve above paragraph and put also : It uses material from the Shortopedia article about "Bl Växtindex".
MAIN PAGE MAIN INDEX CONTACT US